Vet inte vad jag ska göra :'/
Är det någon som vet vad jag ska göra ?
Jag får inte träffa Jedward ( John och Edward från Irland )
Jag vet inte vad jag ska göra, kanske hitta på en dikt som handlar om dom som är i Göteborg nu...
Dikt:
Ni sitter där och väntar på att dom ska komma ut på scenen
medans jag sitter här och gråter
Jag ser bilder av skrikande, glada
uppspelta, sjungande fans
medans jag sitter här och gråter mej till söms
Jag ser också att dom pratar med John and Edward
medans jag sitter här hemma och pratar
med mej själv
Dikt skriven av:
Sandra Grimes.
Det enda jag begär är att få vara glad, men inte ens det får man vara.
Är det såååå mycket begärt?
Jag som trodde det var det minsta jag kunde begära.
Jag vet inte vad jag ska göra, jag får väl sitta uppe på mitt rum och bara gråta
Men jag vill intee gråta, det är det sista jag vill göra.
Jag vill ju vara glad preciis som alla andra fans vill vara.
Jag önskar ibland att jag inte hade några IDOLER, för då tjatar jag bara om att jag vill träffa dom hela tiden, miina föräldrar säger jag ska sluta tjata om dom :'/
Jag trodde verkligen att miina föräldrar var så pass snälla att ställa upp på sånt, men inte ens det vill dom ställa upp på, eller jo det kanske dom vill, men dom säger att dom inte har pengar -.-
Jag är så jävla trött på att höra om pengar hela tiiden.... :'/
Jag vet inte vad jag ska göra, viina vänner säger att jag måste kämpa igenom det jobbiga, men det är en helt annat sak det här. Det handlar om miin livs kärlek till miina egna idoler, men jag får ju ingen chans att säga hur mycket dom betyder för mej...... Jag får ju faan inte en enda chans att skriiva det.
Och jag skulle ju intee kunna säga det, för då skulle jag brista ut i gråt, så det går inte det..... :'(
Jag orkar inte mera :'(
Jag håller på att tappa andan för jag e sååååå ledsen :'/
Jag vet inte ens vart jag ska gå, jag kommer..... Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag trodde verkliigen att begära att få träffa dom var det minsta miina föräldrar kunde göra för mej, men jag tror hela tiiden fel om miina föräldrar.
Dom säger att dom inte kan, jag får inte heller åka dit med några kompiisar heller :'/
Jag vill bara flytta till graven eller något, jag vill verkliigen att miina idoler ska veta hur mycket dom verkliigen betyder för mej, men intee ens det får jag chansen till :'(
Jag måste tänka igenom detta, jag vill intee sviika någon, spec. intee Jedheadsen <3
Jag vet inte vad jag ska göra nu.
Nu sitter/står alla och skriiker, sjungar och skriiker där på scenen medan jag sitter hemma och tänker :'/ :'/
Jag läängtar fan i mej till om ca. 11 mån. Då fyller jag 18 och då gör jag vad jag vill.
Om jag vill åka och träffa miina idoler ( Om jag ens har några ) så ska jag träffa dom, oavsätt vad dom säger -.-
Jag hatar verkliigen det här.
Det verkar som intee någon fattar -.- Sååååå jävla trött påt....... -.-
Jag vet inte vad jag ska göra läängre, vet inte viilken som är den rätta vägen läängre...
Ingen lyser upp vägen, ingen viisar mej den rätta vägen... :'/
Jag kommer aldriig tacka miina föräldrar för detta.
Aldriig.
Allt känns åt helvete. Allt. Allt.
Jag känner mej som ett stort jävla otroget fan :'/
Jag vet inte något.
Allt är åt helvete....... Allt .......
Jag vet inte vad jag ska göra längre.
Jag vet att jag har sagt såååååå häär flera ggr om....... Men jag vet verkliigen intee det :'/
Det var lääääääääänge sen jag skrev såhäär låångt inlägg i min blogg....
:O
Men jag behövde det..........
And we fans love u both <3
Jag får inte träffa Jedward ( John och Edward från Irland )
Jag vet inte vad jag ska göra, kanske hitta på en dikt som handlar om dom som är i Göteborg nu...
Dikt:
Ni sitter där och väntar på att dom ska komma ut på scenen
medans jag sitter här och gråter
Jag ser bilder av skrikande, glada
uppspelta, sjungande fans
medans jag sitter här och gråter mej till söms
Jag ser också att dom pratar med John and Edward
medans jag sitter här hemma och pratar
med mej själv
Dikt skriven av:
Sandra Grimes.
Det enda jag begär är att få vara glad, men inte ens det får man vara.
Är det såååå mycket begärt?
Jag som trodde det var det minsta jag kunde begära.
Jag vet inte vad jag ska göra, jag får väl sitta uppe på mitt rum och bara gråta
Men jag vill intee gråta, det är det sista jag vill göra.
Jag vill ju vara glad preciis som alla andra fans vill vara.
Jag önskar ibland att jag inte hade några IDOLER, för då tjatar jag bara om att jag vill träffa dom hela tiden, miina föräldrar säger jag ska sluta tjata om dom :'/
Jag trodde verkligen att miina föräldrar var så pass snälla att ställa upp på sånt, men inte ens det vill dom ställa upp på, eller jo det kanske dom vill, men dom säger att dom inte har pengar -.-
Jag är så jävla trött på att höra om pengar hela tiiden.... :'/
Jag vet inte vad jag ska göra, viina vänner säger att jag måste kämpa igenom det jobbiga, men det är en helt annat sak det här. Det handlar om miin livs kärlek till miina egna idoler, men jag får ju ingen chans att säga hur mycket dom betyder för mej...... Jag får ju faan inte en enda chans att skriiva det.
Och jag skulle ju intee kunna säga det, för då skulle jag brista ut i gråt, så det går inte det..... :'(
Jag orkar inte mera :'(
Jag håller på att tappa andan för jag e sååååå ledsen :'/
Jag vet inte ens vart jag ska gå, jag kommer..... Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag trodde verkliigen att begära att få träffa dom var det minsta miina föräldrar kunde göra för mej, men jag tror hela tiiden fel om miina föräldrar.
Dom säger att dom inte kan, jag får inte heller åka dit med några kompiisar heller :'/
Jag vill bara flytta till graven eller något, jag vill verkliigen att miina idoler ska veta hur mycket dom verkliigen betyder för mej, men intee ens det får jag chansen till :'(
Jag måste tänka igenom detta, jag vill intee sviika någon, spec. intee Jedheadsen <3
Jag vet inte vad jag ska göra nu.
Nu sitter/står alla och skriiker, sjungar och skriiker där på scenen medan jag sitter hemma och tänker :'/ :'/
Jag läängtar fan i mej till om ca. 11 mån. Då fyller jag 18 och då gör jag vad jag vill.
Om jag vill åka och träffa miina idoler ( Om jag ens har några ) så ska jag träffa dom, oavsätt vad dom säger -.-
Jag hatar verkliigen det här.
Det verkar som intee någon fattar -.- Sååååå jävla trött påt....... -.-
Jag vet inte vad jag ska göra läängre, vet inte viilken som är den rätta vägen läängre...
Ingen lyser upp vägen, ingen viisar mej den rätta vägen... :'/
Jag kommer aldriig tacka miina föräldrar för detta.
Aldriig.
Allt känns åt helvete. Allt. Allt.
Jag känner mej som ett stort jävla otroget fan :'/
Jag vet inte något.
Allt är åt helvete....... Allt .......
Jag vet inte vad jag ska göra längre.
Jag vet att jag har sagt såååååå häär flera ggr om....... Men jag vet verkliigen intee det :'/
Det var lääääääääänge sen jag skrev såhäär låångt inlägg i min blogg....
:O
Men jag behövde det..........
And we fans love u both <3
Satan vad jag e duktiig på att intee blogga -.-
Jaa, det har intee hänt något spec.
Har det liika jobbiigt som förra åre.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Aja, han ju miin världens bästa kille, så jag har inte något att klaga på.
Jag älskar verkliigen miin pojk.
<3<3<3
Det är snart 4 mån. och 2 v. och allt känns så jävla underbart med dej
du e inte som alla andra killar jag har vart tsm med.<3
Vart fan har du vart i hela miitt liiv ?
Jag har ju för faan behövt dej sen flera år tillbaka och nu först har jag hittat
dej för 4 mån och snart 2 v. sen.
Jag kan inte beskriiva hur mycket jag älskar dej, det går inte.
Och du är guld värd, du är finare än silver, du är är min hjälte, du är det som alla andra vill ha.
Du betyder nåt otroligt, du är allt för mej, utan dej så finns inte jag, för du är den luft jag andas, och utan luft så kan man ju inte andas.
Du är sjuukt underbar, älskar ditt sätt att titta på mej, första gången jag såg dej, det går inte och förklara, jag blev så jävla förälskad i dej, och jag föll för diina fina, vackra blå ögon. <3
Och sen ska jag vara ärliig om en sak:
Alla miina vänner verkar skiita i mej, alla har föräldrats sååååå. En del har förändrats på ett sjukt dåliigt sätt, dom flesta på ett bra sätt och dom andra både och. <3 </3
Jag vet inte till vem jag ska vända mej till läängre :'/ Joo, självklart till miin kille, men jag vill intee att han ska höra miin problem, det kanske påverkas vårt förhållande :'/! <3
Och jag vill intee förlora en kille som han. <3 Jag älskar han verkliigen sjuuuuuukt mycket mer än vad jag älskar min famiilj om jag ska vara ärliig.
För det sägs ju att ärliighet varar längst och det kommer man längst med. <3
Aja, nu ska jag börja miin trafiik, men jag lovar att detta år ska jag skärpa mej, jag måste blogga mera för faan.
Jag måste, måste, måste verkliigen det.
Jag älskar er alla. Hoppas nii har det bättre och bättre tankar än vad jag har det...
En biild kanske bliir ett plus i kanten ? ;)
<3 Priicken <3
Har det liika jobbiigt som förra åre.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Aja, han ju miin världens bästa kille, så jag har inte något att klaga på.
Jag älskar verkliigen miin pojk.
<3<3<3
Det är snart 4 mån. och 2 v. och allt känns så jävla underbart med dej
du e inte som alla andra killar jag har vart tsm med.<3
Vart fan har du vart i hela miitt liiv ?
Jag har ju för faan behövt dej sen flera år tillbaka och nu först har jag hittat
dej för 4 mån och snart 2 v. sen.
Jag kan inte beskriiva hur mycket jag älskar dej, det går inte.
Och du är guld värd, du är finare än silver, du är är min hjälte, du är det som alla andra vill ha.
Du betyder nåt otroligt, du är allt för mej, utan dej så finns inte jag, för du är den luft jag andas, och utan luft så kan man ju inte andas.
Du är sjuukt underbar, älskar ditt sätt att titta på mej, första gången jag såg dej, det går inte och förklara, jag blev så jävla förälskad i dej, och jag föll för diina fina, vackra blå ögon. <3
Och sen ska jag vara ärliig om en sak:
Alla miina vänner verkar skiita i mej, alla har föräldrats sååååå. En del har förändrats på ett sjukt dåliigt sätt, dom flesta på ett bra sätt och dom andra både och. <3 </3
Jag vet inte till vem jag ska vända mej till läängre :'/ Joo, självklart till miin kille, men jag vill intee att han ska höra miin problem, det kanske påverkas vårt förhållande :'/! <3
Och jag vill intee förlora en kille som han. <3 Jag älskar han verkliigen sjuuuuuukt mycket mer än vad jag älskar min famiilj om jag ska vara ärliig.
För det sägs ju att ärliighet varar längst och det kommer man längst med. <3
Aja, nu ska jag börja miin trafiik, men jag lovar att detta år ska jag skärpa mej, jag måste blogga mera för faan.
Jag måste, måste, måste verkliigen det.
Jag älskar er alla. Hoppas nii har det bättre och bättre tankar än vad jag har det...
En biild kanske bliir ett plus i kanten ? ;)
<3 Priicken <3
